”Vi återvänder till vår utsiktsplats på dagens torg i Ingatorp. I ena änden av torget finns en minnessten med texten ” Här samlades Södra Wedbo skvadron av Kungl. Smålands husarregemente intill år 1906”, Vilka var då husarerna och vad gjorde de här? Vart tog de vägen år 1906?”
Smålands kavalleriregemente har sitt ursprung i ett förband som sattes upp av Gustav Vasa redan 1543. Han hade tröttnat på de opålitliga tyska legoknektarna och ville ha ” troget svenskt folk” istället. Förbandet kallades Smålands ryttare och hade omkring 260 man uppdelade på två s.k fanor (senare kallat kompanier). Det fanns ryttare som själva red sina hästar och sådana som hyrt in ryttare och stod för betalning av häst och rustning. Ryttarna hade årslön samt ett visst årligt kläde och underhåll till hästen. De flesta var av bondesläkt men det fanns också enstaka adelsmän bland ryttarna och alla hade möjlighet att avancera. Befälet över varje fana fördes av en ryttmästare och det fanns också ett antal andra befattningar såsom t.ex. löjtnant, fänrik, fältskär, predikant, hovsmed och trumpetare.
Karl XI genomförde ett indelningsverk i Sverige och år 1695 var indelningen för Smålands regemente färdigt. I de tre småländska länen fanns nu 1000 dugliga rusthåll indelade på 8 kompanier (senare skvadroner) med 125 man i varje. Ett rusthåll var en självägande bonde som ansvarade för att hålla en ryttare med häst och utrustning. Ryttaren arbetade som dräng åt rusthållaren och försågs med mat, lön, kläder och en bostad som helst skulle vara ett eget torp. På så sätt blev ryttarna småbrukare på byarnas utägor i fredstid. Torpen var oftast enkelstugor och storlek och standard reglerades. Normalt ansvarade rusthållaren för timmer, gärdsgårdsmaterial mm. medan det var ryttarens ansvar att underhålla husen. Kontrakt gjordes också angående kreatur, t.ex att ryttaren fick ha två kor och några får i rusthållarens hage. Många hade också hantverk eller hemslöjd som bisyssla. Sannolikt åkte de ned till Ingatorp och sålde sina alster för att dryga ut kassan. Officerarna blev tilldelade tjänstehemman ute i socknarna där de var skyldiga att bo. Kronan kontrollerade också att gårdarna sköttes väl och man gjorde husesyn om officeren skulle flytta. Försumlighet som lett till husröta gav dryga böter. Regementschefen bodde på Breviks gård i Eksjö och övriga var spridda över länet.
Ingatorps
socken som ligger i Södra Wedbo härad tillhörde det s.k. Livkompaniet.
I socknen fanns 14 meniga ryttare bosatta. För övrigt kan nämnas
att Axel von Schaar, son till ägarna av den stora gården Ryssebo
i Ingatorp, började som ryttare redan som 16-åring och han avancerade
med tiden till regementschef.
Regementet deltog med stora förluster i Karl XII:s fälttåg samt i bl.a. finska och pommerska kriget. Man kan föreställa sig den svåra situation änkor och barn befann sig i när de efter ett ”nådeår” var tvungna att lämna torpet eller tjänstebostället.
År 1792 ändrades namnet på regementet till ” Smålands lätta kavalleriregemente” och skulle i fortsättningen excerseras och manövreras som husarer. Detta innebar bl.a. att ny lättare utrustning skulle inskaffas. Från år 1802 kallade man sig ” Smålands lätta dragonregemente”. En större förändring skedde 1812 då de fyra skvadronerna i västra Småland förvandlades till infanteri och alltså fick sitta av. De återstående 500 rusthållen organiserades på 6 skvadroner med 83 man i varje. Ingatorp tillhör nu Mellby skvadron. Man behåller namnet Smålands dragonregemente till år 1822 då det ändras till Smålands Husarregemente.
Ytterligare en omorganisation gjordes 1833. Regementet delades då upp på 5 skvadroner med 100 ryttare i varje. Ingatorparna tillhör nu Södra Wedbo skvadron men någon omrekrytering av manskapet sker inte. De meniga sitter kvar på sina torp.
Redan Karl XI lade stor vikt vid övning och utbildning av trupperna. Livkompaniet övade på Ränneslätt vid Eksjö. Ränneslätt bibehölls som övningsplats genom åren. I början levde man i tält och hästarna hölls utomhus. Maten tillreddes då ute i kokgravar och en typisk frukost kunde bestå av sill, ankarstock (torrt bröd) och en av läkaren ordinerad jungfru brännvin vid fuktig väderlek. En stor officerskasern, stall, ridhus mm. uppfördes på platsen 1827. Därefter uppfördes flera byggnader under 1800-talet. Mötena på Ränneslätt var den stora händelsen varje år för både manskap och befäl. Det var både hårda övningar och lite av en folkfest när bygdens folk kom för att se de ståtliga uniformerna och de vackra hästarna. En av samlingspunkterna vid färd till övningar och strider var torget i Ingatorp och man kan tänka sig att Ingatorp var en plats där man tillbringade några dagar i väntan på att alla skulle samlas inför avfärden mot Ränneslätt. Man träffade bekanta, besökte Grufsebo och bodde på hotell. År 1906 övergavs Ränneslätt till förmån för en ny anläggning i Eksjö och därmed var det slut på samlingarna i Ingatorp.
År 1901 upphör indelningsverket och ersätts av en värnpliktsarmé. Avvecklingen skedde successivt och vid utgången av 1904 skulle alla rusthållarkontrakt vara uppsagda. Smålands Husarregemente förläggs fr.o.m. 1906 i nybyggda kaserner i Eksjö. Regementet läggs ner 1927.